---

Testosteron är kroppens viktigaste androgen, dvs. ett så kallat manligt hormon. Hos män produceras merparten av kroppens testosteron i Leydigcellerna i testiklarna. Hos män sker en liten produktion även i binjurebarken samt i de perifera delarna genom ombildning av androstenedion. Hos kvinnor är testosteronhalten avsevärt lägre än hos män. Testosteronet har dock viktiga effekter även på kvinnans kropp. Hos kvinnor produceras testosteron i äggstockarna och binjurebarken [1, 2]. Den hormonella regleringen av testosteron underhålls och kontrolleras av hypotalamus-hypofys-gonad-axeln. Androgenerna har androgena, anabola och psykiska effekter i kroppen. Androgena effekter är bland annat penis- och prostatatillväxt, behåring på olika områden och skallighet. Anabola effekter är bland annat tillväxt av struphuvudet, förtjockning av stämbanden, lipidförändringar, muskeltillväxt, minskning av fettvävnaden, tillväxt av talgkörtlar och bildning av blodkroppar. Androgenernas psykiska effekter är libido, potens, sexuellt beteende samt aggression [3]. Anabola steroider är syntetiska derivat av testosteron. Inom medicinen har man med anabola steroider strävat efter att få till den anabola effekten av testosteron utan androgenens viriliserande biverkningar, så att även kvinnor och barn kan använda dem. Det har man dock inte lyckats med. Därför är termen ”anabol steroid” något missvisande. ”Anabol androgen steroid” är mer sanningsenlig som term [4]. Testosteron är kroppens naturliga anabola androgena steroid. Testosteron och andra anabola steroider har samma kemiska basstruktur. Man har försökt ändra strukturen hos syntetiska anabola steroider genom att öka den anabola effekten och minska den androgena effekten [5]. Testosteronets anabola:androgena förhållande är 1:1, och båda effekter är starka. Hos andra anabola steroider varierar detta förhållande så att den anabola effekten är större [2, 6]. Dessutom har man ändrat strukturen hos anabola steroider så att man kan variera bland annat medlets administreringssätt, upptagning, varaktighet och aromatisering. Olika anabola steroider skiljer sig alltså från varandra till sitt anabola och androgena förhållande, administreringssätt (oralt, muskelinjektion, applicering på huden), upptagningstid, verkningstid i kroppen samt om de aromatiseras till östrogen [7, 8]. Den moderna användningen av testosteron kan räknas ha börjat 1935, då man lyckades isolera testosteron från tjurtestiklar. Ganska snabbt märkte man att oralt testosteron är levertoxiskt och har snabb halveringstid. Efter att testosteronet syntetiserades kom ett injicerbart propionat ut på marknaden och senare på 1950-talet ett mer långtidsverkande enantat. På 1950- och 1960-talet blev läkemedelsindustrin allt mer intresserad av nya androgener och i slutet av 1980-talet hade man utvecklat otaliga anabola steroider, över 1 000 [9, 10].