Synen utifrån på steroider

Det är svårt att göra en tydlig profil över personer som använder AAS. I den begränsade forskning som finns har man hittat flera olika typer av användare i olika typer av miljöer. Missbruk av dopningsmedel har främst studerats i idrottssammanhang, i skolor (ofta med idrottslig inriktning), på fängelser, i kriminella sammanhang, i missbrukssammanhang, på narkotikabehandlingskliniker och på träningsanläggningar. Det är på träningsanläggningar som man hittar flest användare. Detta kan förklaras av att den muskeluppbyggande effekten av hormonpreparaten maximeras av styrketräning.

Användandet av AAS är betydligt vanligare bland män än bland kvinnor. I relation till samhällets kroppskultur kan detta förklaras av de skilda ideal som finns för kvinnor och män, som förenklat säger att kvinnor ska vara smala och män muskulösa. Detta förklarar också delvis vilka dopningspreparat som oftast används av vilka användare – muskeluppbyggande preparat används av män och bantningspreparat används av kvinnor. På senare tid har dock användandet av AAS ökat bland kvinnor.

När man utbildar gympersonal försöker man peka på ett antal faktorer som ofta följer med ett bruk av AAS. Det kan handla om kraftig ökning av muskelmassa på kort tid, personlighetsförändringar, kropps- och kostfixering, humörsvängningar eller vissa andra fysiska förändringar (acne, striae, överdriven kappmuskelmuskulatur etc..).
Ingen av dessa förändringar behöver vara ett bevis för dopning, men kan man lägga ett pussel och bocka av flera bitar ökar misstankegraden.

Det är mot denna bakgrund svårt att uppskatta exakt hur många som dopar sig på träningsanläggningar runt om i Sverige. Några tillförlitliga undersökningar existerar inte och siffrorna varierar beroende på om man frågar polisen, tullen eller forskare. Mörkertalet är stort men uppskattningsvis handlar det, grovt räknat om 40 000 – 80 000 användare. Kanske fler.

Det vi vet är att den typiska användaren av AAS är en man mellan 18-34 år som tränar på gym flera gånger i veckan. Vi vet genom enkätstudier också att andelen kvinnor som dopar sig ökar, men från mycket låga nivåer.

När det gäller social klass och etnicitet verkar det inte finnas några entydiga skillnader. Missbruk av AAS har i en stor studie i USA visat sig vara vanligast bland ”välutbildade vita män” med höga inkomster. Hur det ser ut i Sverige vet vi inte säkert, men man kan utgå ifrån att i princip vem som helst kan använda AAS.

KROPPSKULTUR, SKÖNHETSIDEAL OCH GENUS

Det sammantaget vanligaste skälet till AAS-missbruk är att man vill bygga en muskulös och vacker kropp. Det återspeglas i ett kroppsideal som funnits i årtusenden, men som under de senaste decennierna blivit mer och mer extremt. Bara genom att jämföra 40 år tillbaka i tiden syns en stor skillnad i hur kroppen framställs i allt från leksaksdockor till kalsongmodeller. En muskulös kropp med minimalt med underhudsfett är idag ett tydligt manligt ideal, men även bland kvinnor har muskler fått ett större värde.

Våra föreställningar om skönhet och kön är viktiga faktorer för hur vår kroppskultur utvecklas. Vårt förhållningssätt till kroppen och sådant som muskelbyggande, bantning, plastikkirurgi och dopning är en del av en modern kroppskultur där kroppen utgör en viktig grund för vår identitet och status. Därmed ger också ökade möjligheter att förändra sin kropp även möjligheter att förändra vem man är och hur man uppfattas. Om inte annat så i alla fall på ytan.

I en del fall leder försöken att leva upp till dessa förväntningar till såväl användande av dopningspreparat som till ätstörningar.  Muskeldysmorfi eller megarexi, är när någon uppfattar sin kropps om mindre muskulös än den egentligen är. Ofta beskrivs det som en omvänd anorexi bland män. Båda diagnoserna vilar dock på samma grund och handlar om ens kropp och hur den uppfattas av andra.